Nostalgia

Kommer ihåg en "en-dags-festival" i Töreboda, en liten tråkig by i mittersta Västergötland. Det var jag, 20 pers och Mando Diao. Det var otroligt länge sen, miljontals sålda skivor sen, miljontals vunna fans sen. Klart är iallafall att inget dom gjort sen Bring em in har varit lika bra, hoppas de fortfarande är lika lyriska och härliga på scen åtminstone! 10 oktober är min långa väntan över, då spelar de på Kulturbolaget, Malmö!

"I aim at the first one who’ll dare to stand still Oh Lord, you’re tension is making me ill You’ve got no friends in your home, you’ll got no family stone You can’t go: Yeah Yeah Yeah Everyone, in every town, on every boat, on every trip, the multi- talanted strip, Will gather ‘round you with coke and pain The trees, ain’t no doubt about The seeds, I had no thought about No, Yeah Yeah Yeah Don’t know why I can’t locate this feeling, that I would rather be with you It makes no sense, your crying out loud, that I may love you This stress is wasting my emotions that I would rather be with you Don’t let them closer to this secret... that I may love you Take ‘em outa west, take ‘em outa height, take ‘em on a sweet ride Those little angels are numbered nine The colored TV once shined on desolation 15 They’ve got it! Yeah Yeah Yeah Bust ‘em in the light, bust ‘em in the light, BUST ‘EM IN THE DAYLIGHT They ain’t worthy being named as thieves One of those shorties said hi up to the abbot who died The rebound, Yeah Yeah Yeah Don’t know why I… Now hear the bluebird whistle hymns like “I would rather heal your wounds” now hear the dark gun punching out, that I may love you"

In Persson I trust.

"Alliansen kommer till dukat bord. Vi lämnar ifrån oss makten när Sverige är i ett bättre skick än något annat land i Europa." - Göran Persson


Persson vet det,
jag vet det.
Sverige tänker inte.
Sverige ser kortsiktiga lösningar.
Sverige har en ny regering 2010.

Maskinteknik och Tom Jones

Som sagt, korridorsfest. Uppdatering.

Teknologer som "sjunger", skriker, ut sin frustration över att vara nordens största (bästa) universitets mobboffer.

Vad vore en teknologfest utan allsång till Tom Jones' -Sexbomb och Ooa hela natten-låten - inget.

Båda har varit frekvent återkommande ikväll. Men snälla rara, lämna mig, lämna Belle, och lämna Sebastian utanför, stör oss inte, allt vi vill är att bli lämnade ifred.

--------------------------------------------------------------------------------------------

En ljudkabel mindre och fyra timmars sömn senare.

Andra populära spår inatt: Crazy Frog, diverse spansk samba/techno, och andra godbitar. Han har en enorm baslåda, golvet vibrerade ärligt talat ibland.

Nu till MaH:s lärarhögskola för att kunna blicka ut över Turning Torso och Öresund medan ja räknar. I love VH.

Begränsad existens

Sitter och gömmer mig på mitt rum nu. Det är korridorfest här, med morgontema. Jag hatar kollektiva träffar med folk jag inte valt att umgås med. Jag hatar temafester. Jag existerar inte utanför mitt rums väggar ikväll.

Träffade Emmaboda-Erik utanför Alpha idag, tror inte han kände igen mig först. Det är inflyttningsfest ikväll hos honom, jag vill vara där. Jag hatar linje 130. Jag hatar promenaden uppför Tunavägen. Jag älskar mitt samvete. Istället för inflyttningsfest - studier. Kanske inte ikväll, men imorgon, tidigt imorgon på SoL...

Imorgon ska jag stilla min fotbollsabstinens, och min Juliaabstinens. Malmö - Djurgården. Julia och trivsel. Imorgon blir en bra dag.

Nu, Arab Strap, vila och sen sömn.

Jag slår ett slag för Martha Wainwright.

There are millions and millions of people around
On my TV, walking my streets, making sounds
And I can walk with them
I love them I need their love
There are others I have known as poor souls, sores exposed
The the run-of-the-mill, the destitute, and the cold
Sores exposed to the blisters and shards
Where any kind of kindness is as far as the sun, the sun
The sun, the sun, run, run, run, run
I know a place, I've seen a face
And I'll take the coast from factory to factory

The Squid and the Whale

Var på den lite mer alternativa biografen i Lund igår, Kino, och såg en underbar film.

En skilsmässa som urartar. Fyra människors liv kollapsar. En yngre bror, ett alkoholiserat barn. En äldre bror, en ung man som förlorar en förebild. En mor, till ytan stabil, till insidan labil. En man, mister allt.

En otroligt tung film – det underbara med den? Att den samtidigt var den roligaste jag sett på länge. En konstig film. Jag kom att tänka på ett citat jag läste om Jonas Gardells en En Komikers uppväxt, "Man skrattar med gråten i halsen", något åt det hållet. Tragikomiskt – The Squid and the Whale.

Ser fram emot mer Tape och mer romantik imorgon.

Celebrity look-a-like

Tänk vad löjligt det är egentligen att det är så roligt att se vilka kändisar man är lik. Fast fasen va kul det är ändå.

Jag var mest lik Conor Oberst, sångaren i det amerikanska rockbandet Bright Eyes, kan inte påstå att ja är jättemissnöjd med det! Bra musiker, bra stil. 73 procents likhet.

Näst mest lik var jag Dennis Hopper, han är ju gammal. Undrar om ja kommer se ut så när ja blir äldre. Vore ganska kul att veta, ännu roligare vore det att va Dorian Gray - just for a day. Hopper är rätt bra. 64 procents likhet.

Tredje mest lik var jag, hör och häpna, min husgud nummer två - Johnny Cash! Det är som att Caroline skulle va lik Jungfru Maria ungefär. Han kanske inte är världens vackraste men vad gör det när han skapar legendarisk underbar musik?

Andra namn på listan värda att notera var skådespelerskan som ja aldrig gillat- Sandra Bullock, lösaktiga och vidriga kvinnan Samantha Fox, spanska fotbollslegendaren Raul (+ för att han kickar boll) och den holländska hetingen Famke Janssen.