Igår var jag och såg europas största artist inom reggae, min husgud #2, Gentleman. Det var obeskrivligt stort, han var obeskrivligt vacker, obeskrivligt. Därför ska ja inte tala något mer om hur han var, för det går helt enkelt inte, en sak som måste upplevas, som kärlek i musikalisk form.

Det var utan tvekan det största jag varit med om, någonsin. Har svårt att se hur något ska kunna bräcka det. Strokes i sommar? Mycket tveksamt. Magic Numbers i sommar? Mycket tveksamt.

Det var som Jamaica fast ändå inte. Gentleman, en artist som skiter i rökförbudet. Mitt i en låt hyschar han alla, sätter sig, talar lågmält till publiken om njutning och röker marijuana. Han uppmanar alla andra att göra detsamma. Vilket många gör, om inte marijuana så något annat. Lokalen rökfylldes snabbt. Det var osvenskt och underbart, mer sånt.

Annat bra denna helg, men ändå obehagligt blekt i jämförelse: Billie the vision och USCB Allstars